Autism beskrevs första gången av den österrikiske psykiaern Leo Kanner 1943. I början på 1960-talet började beteendeorienterade psykologer att studera denna klientgrupp, och under de senaste fyrtio åren har det publicerats mer än tusen vetenskapliga studier som har undersökt hur man kan använda inlärningsprinciper för att hjälpa människor med autism (Matson, m.fl. 1996, Newsom & Rincover 1989).
Barn med autism visar upp en symtombild som varierar starkt från barn till barn och bland annat beror på hur gammalt barnet är när det blir undersökt, kön, IK och språkfunktion. Det som är karakteristiskt för dessa barn är emellertid att de visar upp en minskad förekomst av socialt samspel och social kommunikation samt närvaro av stereotypt och repeterande beteende.
Minskat socialt samspel
Barn med autism visar föga eller inget intresse för att leka eller agera med andra barn (inklusive syskon). De visar bristande förståelse för andras behov och/eller visar sig ha svårt att förstå andras känslor. I allmänhet reagerar barnen inte heller på beröm eller uppmärksamhet från vuxna. De visar sällan på saker för andra eller visar upp det som kallas för delad uppmärksamhet. De försöker ofta undgå ögonkontakt och kan istället stirra rastlöst ut i luften eller stirra på vissa objekt.
Bristande social kommunikation
Omkring hälften av alla barn med autism utvecklar inget funktionellt talspråk (Lord & Rutter 1994, Prizant 1983), och cirka 75 procent av de barn som har utvecklat ett talspråk har ekotal (Baltaxe & Simmons 1981). Hos de barn som utvecklar ett funktionellt talspråk framträder detta med en onormal intensitet, onormalt tonläge och/eller onormal intonation. Ett begränsat bruk av konventionella gester är också ett kännetecken för denna grupp av barn (Baltaxe 1981, Baltaxe & Simmons 1975, Fay & Schuler 1980, Schreibman m.fl. 1986). Redan på ett tidigt stadium kommer ett autistiskt barn att visa upp bristande förståelse av språk, mimik och sociala gester. På samma sätt kommer social imitation att saknas helt eller vara ytterst bristfällig (t ex att barnet imiterar matlagning, dammsugning och så vidare), och barnet visar föga eller inget intresse för tidiga interaktionslekar som tittutlek och ”baka, baka liten kaka”.
Begränsat, stereotypt och repeterande beteende
Många barn med autism vaggar fram och tillbaka med kroppen, skakar med händerna, snurrar på föremål, lägger föremål (t ex klossar) i långa rader eller lägger samma pussel om och om igen. Några barn visar stark dragning till vissa föremål eller delar av föremål. Det kan t ex vara stenar, snörstumpar eller grässtrån, hårspännen eller plastflaskor. Glittrande eller skinande föremål fascinerar ofta barn med denna diagnos. Dessa föremål väljs vanligen på grund av sitt utseende, hur det känns att hantera dem och/eller på grund av en speciell lukt. Ofta blir barnen upprörda om man försöker stoppa eller begränsa dessa stereotypa och repeterande aktiviteter. Några barn kommer också att visa låg tolerans för förändringar i rutiner genom att exempelvis insistera på att följa samma rutt när man är ute och går eller att vardagsrutiner följer samma ordning från gång till gång.
Tidig debut
Indikation på autism har man när barnen visar klara svagheter på alla dessa tre nämnda områden. Dessutom måste symtomenuppträda innan barnet har fyllt tre år. Några barn har beteendestörningar redan under det första levnadsåret, medan andra kan ha en normal eller någorlunda normal utveckling innan det uppstår ett uppehåll och/eller en tillbakagång i utvecklingen. Barn som uppfyller något men inte alla kraven på autismdiagnos kommer ofta att placeras inom spektrumet genomgripande utvecklingsstörningar och få diagnosen autismliknande tillstånd, ospecifik genomgripande störning i utvecklingen eller Aspergers syndrom.
Kognitiv profil
Forskning har visat att majoriteten (65–85 %) av barn med autism har mental retardation (Gillberg & Steffenburg 1987). Trots detta kan många ha välutvecklade färdigheter inom begränsade områden, till exempel minne, numeriska färdigheter, musik, teckning/målning, visuospatiala färdigheter (till exempel pussel), vilket gör att de kan uppnå en ovanlig profil i vissa IK-test (till exempel WISC och Griffiths utvecklingsskalor). I dessa test får barnen ofta högre poäng på visuospatiala och grovmotoriska färdighetsprov och lägre i delprov som innehåller språkliga uppgifter, intuition och empati (Rumsey & Hamburger 1988).
Utbredning
Nyare siffror visar att ett till två barn av tusen har beteendestörningen autism (Bryson 1996, Sugiyama & Abe 1989). Om man först har fått ett barn med autism ökar sannolikheten för att föräldrarna får ett nytt barn med autism med femtio till hundra gånger så att sannolikheten för autism då blir cirka 5–20 procent (Bolton m.fl. 1994, Piven m.fl. 1990). Även förekomsten av annan typ av problematik (till exempel problem med språk, inlärning, socialt beteende och stereotypt beteende) ökar om man först har fått ett barn med autism. Könsskillnader: Förhållandet pojkar och flickor med autism beräknas ligga mellan tre till ett och fyra till ett (Wing & Gould 1979). Emellertid varierar dessa siffror med barnens IK. För barn med låg IK är förhållandet två till ett men vid normal IK är förhållandet fyra till ett (Bryson 1996).
Orsak
Forskning tyder på att autism kan ha en rad orsaker men att dessa är av neurobiologisk art. Allteftersom man får ytterligare kunskaper om dessa neurobiologiska orsaksfaktorer kommer det sannolikt att bli funktionellt att dela in autism i flera kategorier på grundval av de bakomliggande orsaksfaktorerna. I framtiden kommer man därför kanske inte att tala om autism som grupp. Man påstår inte längre att psykosociala faktorer som omsorgssvikt (till exempel känslokalla föräldrar) eller misshandel kan orsaka denna beteendestörning. Nyligen har man undersökt barn som var institutionaliserade under Ceausescuregimen i Rumänien. Man fann att några av dem hade beteendestörningar som liknade dem man ser vid autism (Rutter m.fl. 1998). Vidare undersökningar visade emellertid att dessa barn ändå inte uppfyllde alla kraven på autismdiagnos trots att de under en längre tid hade varit utsatta för extrema former av omsorgssvikt, social deprivation och misshandel (O’Connor m.fl. 1999). De specifika orsakerna till autism är okända, men man håller fast vid att medicinska förhållanden under graviditeten, födseln eller spädbarnsåldern kan orsaka denna beteendestörning. Ett relativt robust resultat är att cirka 30 procent av barnen med autism har förhöjda värden av serotonin i blodet (Buitelaa & Willemsen-Swinkels 2000). Vidare har nyare forskning visat att autism kan ha en genetisk komponent (Bailey m.fl. 1995, Folstein & Rutter 1977).